Snö, snö och åter snö! Det räcker nu! Så här mycket snö har vi inte haft sedan början av 80-talet. Det skiljer bara ungefär 20 cm på snömängden här och i Sälen.

     På bilderna nedan ser vi vår bakgård, grabbarnas lekplats. När det blåste så mycket  drev snön ihop till en enorm snöhög. Kul, kul, kul tycker hundpojkarna.

     Hur går det med träningen i all snö då? Jo, då. vi har inte gett upp än. Tack vare den stora fina parkeringen ute vid Gustavsvik så kan vi fortfarande träna. Där går alldeles utmärkt att vara på kvällar och helger. I går kväll höll Gunilla och Kiwi oss sällskap. Trevligt!

     Ha det bra där ute i snön! Vi hörs!

P.S.  À propos mitt förra inlägg angående titlar så upptäckte jag att SKK tyvärr även ändrat spårchampionatet till SESpCH. Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man ska säga detta.

Titelhysteri! Ja, det känns nästan så när jag studerar min vackra vägg fylld av hundutmärkeler. Har just fått ordning på denna och skulle det bli något mer så blir det problem. Men, problem är ju till för att lösas. Så här ser i alla fall väggen ut:

Den består av 5 championatstavlor, 4 LP-diplom samt 4 små trätavlor. Av dessa tillhör Daffy 6 st, Linus och Baloo 3 st var och stackars lille Dino som bara har ett LP-diplom. Men, han kanske är en "coming" man. Tilläggas bör att jag aldrig har tagit ut LP2-diplom.

     À propos championtitlar så kanske Ni inte vet att det t.ex. inte heter SLCH eller SVCH längre. Det heter SELCH och SEVCH etc. Det gäller nog nästan alla svenska championat, utom Daffys SSPCH. På Daffys hunddatasida står det alltså SELCH, SEVCH men SSPCH. De har väl inte ens på SKK lyckas begripa vad denna fantastiska, löjeväckande titel står för (SSPCH=Svenskt spårprovschampionat). Men jag är mycket tacksam att de inte gjort den ännu mer oläsbar. Jag har fortfarande svårt att förstå hur det över huvudtaget kan vara möjligt att man för exakt samma meriter får två helt olika titlar: Daffy får SSPCH och Dino (om det någonsin blir så) SBCH (Förlåt SEBCH). Numera (sedan 2007) är det bara brukshundar som kan tilldelas brukschampionat. Är det någon som känner till någon gren där man för exakt samma meriter får två helt skilda titlar? Som ni hör har jag inte riktigt släppt det här ännu. Vem vet, Dino kanske kan bli fågelchampion eller något sådant om han startar på retrieverjaktprov. Men, visst ja! Det får han ju inte.

     Annars då? Jag är fruktansvärt trött på snön. Jag gillar snö, men vill ha den i fjällen. Här hemma vill jag kunna träna när och var jag vill och som det är nu går det inte för min koreanska Cheva vill inte ta sig fram på oplogade skogsvägar. Förresten blev jag nog av med den i veckan för Camilla klarade sitt körkort i onsdags i det värsta snöovädret. I morgon bitti blir det i alla fall ridhusträning för oss. Vi hörs!

Det blev en lång rubrik, men det är väl ungefär vad som hänt den senaste tiden. Vädret har ju blivit betydligt behagligare med temperaturer strax under nollan. Ganska perfekt egentligen!. Förra veckan blev det nog någon eftermiddagsträning, men nu har vi fått delar av appellplan plogad, vilket är helt underbart. Vi har ju en mindre grusplan som är gjord just för dtta ändamål och vilket underlag att gå på! (det gick även bra att krypa)! Tack snälla Börje för plogningen!

     I helgen hann vi med en promenad på isen ute i stugan och gissa vilka lyckliga hundar vi hade! Jag vet inte riktigt hur en hundhjärna fungerar, men nog verkade de tycka att det var konstigt att vi alla kunde gå på "vattnet", här där vi brukar bada. Konstigt. Men oj vad kul!! De sprang som galningar.

     I onsdags hade vi ett SM-möte med Karlstingarna och i söndags träffades bara vi i Lydnadsgruppen för tidsplanering. Vi körde igenom station 1 med några hundar och tog tid. Dino gick ett ELit Fritt Följ och det gjorde han riktigt bra. Han har ju aldrig gjort långsam marsch och språngmarsch i vinklar, men det funkade som sagt var bra. / See you!

På bilden ser vi en "Daffyfamilj". Först kommer Daffys halvsyster Ollie, sedan fästmön Jazza, sonen Nemo och dottern Mira. (tror jag).

Först kommer Svea som jagas av Daffy och sist Dino som biter Daffy i svansen. Tack Madde för de fina bilderna!

Jag gick hela lördagskvällen o funderade på det där med ridhusträning i kylan med Madde o Svea. Men till slut bestämde jag att vi testar. På söndagsmorgonen var det "bara" -19 grader  (25 på lördagen) och hör och häpna så var det helt OK därinne. Träningen gick si så där. Det blir väldigt mycket fjant i ridhuset och Daffy blev lite kär i Svea som nog ska löpa snart. Han har ingen känsla för det där med släktskap.

     Efter ridhuset fikc hundarna sin snödusch, d.v.s bus i snön för att bli rena och fina och det behövde även våra skor. Daffy o Dino fick också ett litet uppletande. Svea skulle hem till kaffekalas

     Hoppas intensivt att den här hemska kylan ger sig snart så man kan träna ute igen. På onsdag ska vi har ett SM-möte. Nu är det bara 5 måndader kvar. Tiden går. Ni kommer väl ihåg att titta in på hemsidan för SM                         http://www.sbk-sm.se/lydnad-agilty.2010/ . / Vi hörs!

Nu har vi lämnat kylan i fjällen för att komma hem till kylan hemma. Vi har nog haft ungefär samma temperatur vad det verkar, d.v.s. alldeles för kallt. Tack o lov så verkar inte hundarna att ha några problem med kylan, bara jag!!!

     Idag hade jag änglavakt, fast chocken kom inte förrän efteråt. Innan vi åkte hem idag så tog jag med grabbarna på en tur. Vi gick en mindre väg bort mot Hundfjället för att ta ett skoterspår in i skogen. När jag gått en bit möter jag en sopbil som passerar mig och PANG!! 2 meter bakom mig står sopbilen med en personbil rätt in i sidan. Hade vi kommit några sekunder tidigare eller om inte sopbilen kommit så hade personbilen kört på oss. Den kom från en sidoväg och kunde förmodligen inte bromsa. Jag bara fortsatte att gå och först senare förstod jag vad som var så nära att hända.    

     I morgon börjar allvaret igen och på söndag blir det ridhusträning med Madde och Svea. Vi hörs! 

Jag får väl börja med att önska en god fortsättning på det nya året 2010, lite svårt att skriva faktiskt, men man vänjer sig väl.

     Vi befinner oss i Tandådalen i Sälen och här är det mysigt med ren o fin snö i mängder. Temperaturen håller sig runt - 15 grader, så det gäller att hålla sig varm vilket inte är speciellt svårt när man har två dragdjur med sig. Tyvärr drar de inte speciellt mycket när vi åker spark, men det går i alla fall fortare än att gå. Sparken har 5 cm breda plastmedar så den går att köra överallt. Praktiskt när vi ska till Väggenplanen (mellan Tandådalen o Hundfjället) för att träna. Vi har nyss varit där  o idag stod det uppletande på programmet. Jag var klumpig o lyckades gå ut i lössnön när det kom en pistmaskin förbi så jag fick snö ner i kängorna så det var bara att knalla hem igen. Vi hörs!

Ja, då var julen slut för den här gången också och som vanligt så har det blivit för mycket mat och godis. Tänk att man aldrig kan lära sig! Tack och lov har det funnits en hel del långpromenader på programmet också. Vädret har ju faktiskt varit gudomligt! Det var länge sedan vi hade en sådan vit och grann julhelg.

     Är nyss hemkommen från träning i vårt stora, fina ridhus. Trots att utetermometern står på -12 grader så var det riktigt behagligt där inne. Underlaget är däremot inte lika behagligt, men OK. Dino kämpar på med brukseliten och jag får nog erkänna att framåtsändandet har gått framåt. Men jag använder mig ju av fyra belöningspinnar och hur det går när jag plockar bort dem det återstår att se. Han förstår i alla fall vad "ssssss" betyder (sakta) och han gör ordentliga tempoväxlingar. Fast ibland blir det givetvis fel. Vi kämpar också på med klicker i fria följet och även det går framåt. Jag tycker ju att det momentet är det tråkigaste bland det tråkiga, men med klicker tycker jag att det blir roligare och då tycker nog Dino det också. Fast vad gör man inte för att få godis!

    Daffy har fått påbörja sin träning som rallylydnadshund. Jag köpte mig ju en bok i Stockholm och har dragit ut reglerna från SBK, så vi ska nog reda oss. Det är en del kluriga grejer de ska göra och det är väl inte bara en fördel att ha en trippelchampion i andra änden av kopplet. Kopplet ja, de ska vara kopplade i lägsta klssen, men allt blev mycket enklare när vi slängde det. Det får vi träna in senare. Idag har vi tränat olika svängar och vändningar och "Hund framför sitt, höger runt sitt", vilket inte är helt lätt. "Framför sitt" hajade han ganska snabbt, men ingång från min högra sida (gamla ingången) det var inte lätt inte. Men man får ju använda dubbelkommandon så det ska nog gå bra.

     Nackdelen med det här vädret är att vi inte får spåra något, men vi tränar ju annat i stället. Plogade parkeringar är ett underbart underlag att vara på. På onsdag blir det Sälen en vecka och vi får hoppas på att det inte blir för kallt. Det kommer nog en rapport därifrån också. Vi hörs!  

Det är inte Daffy på bilden, även om jag har varit sugen på att köpa en tomtedräkt till hundarna.

     I förra inlägget skriv jag att det var två saker jag gillade med julen, men det var inte riktigt sant för det finns faktiskt tre saker. Det tredje är alla fantastiska julkort jag får från vänner och bekanta. En del av dem kan man inte se sig mätt på. Jag har lagt in dem i Webalbumet så det är bara att titta själv:

http://picasaweb.google.se/daffydin/Julkort2009# Visst är de underbara!

     Kylan håller i sig, men det blir visst lite mildare över juldagarna. Förra året var vi ute och spårade dagen före julafton och solen sken. Spår här lär nog dröja nu, men vi kan ju alltid träna framåtsändande...    

Det finns två saker jag gillar med julen. Det första är jullov och det andra är att vi har så mycket fint ljus i vintermörkret. God Jul på Er allihop därute! 

I går var det äntligen dax för Gunillas och mitt stora årliga hundäventyr utan hund, nämligen Hund 2009. Vi kallar det för "husmorssemester" eftersom vi åker buss med Värmlands kennelklubb. Superbekvämt! 2h50min mellan Cabby och Älvsjömässan för 300:- t.o.r. Visserligen avgår bussen 04.10 från Cabby, men ändå...

Vi kom fram vid sjutiden efter att ha avnjutit en julbaguette och kaffe i bussen och vi gick direkt till lydnaden som började 07.30. Det var en Internationell tävling (Elit), men tyvärr bara med 10 ekipage. Underlaget var en knallröd matta, så de röda konerna hade de fått kleta vit tape på, annars hade man inte sett dem alls. Det var några Golden och Kelpies med, men Border Collies dominerade de främsta placeringarna som vanligt. Lena B och lilla Tease från Hammarö kom fyra. GRATTIS!

     Parallellt med lydnaden visades inte mindre än 32 Kelpies upp i utställningsringen. Jag var där och tittade ett par gånger, men det är svårt att följa när man är för snål för att köpa en katalog. Golden fick jag inte se alls

eftersom de har gått idag.

     Vi besökte alla försäljningsstånden och handlade givetvis en del, bl.a. en bok om rallylydnad, en s.k. furminator (ser ut som en luskam fast med ordentligt skaft), ben och diverse smågrejor. Det finns hur mycket prylar osm helst på denna mässa. Var lite intresserad av den nya kloklippningstången som lyser rött när man är för nära pulpan, men för den skulle de ha 600:- och det tyckte jag var lite för häftligt.   

     Åt en härlig salladsbuffé till lunch och en bit dajmtårta och kaffe lite senare. Gunilla hade glögg och pepparkakor med också! Tack Gunilla för en trevlig dag! Nu är det bara 364 dagar kvar till nästa gång!

Nej, det är ingen konst att bli gammal om man vid 97 års ålder forfarande kan tävla med hund och och dessutom gå och vinna tävlingen. Detta är i alla fall vad George Richards 97 år  och hans tax Hummel 16,5 år lyckades göra på en taxspecial i Maryland, USA. Kolla in själva:

http://www.vimeo.com/7356697

     Det där att man är stel och trött kan man glömma när man studerar denne fantastiske man. Men, med vädret vi har nu är det svårt att mobilisera någon större kraft. Vi tränar lite då och då, uppletande för båda, mycket dummies för Daffy och brukslydnad för Dino. Ibland får jag för mig att framåtsändandet går bättre, men det är väl när vi har hållit på i en halvtimme... Var i ridhuset igår eftermiddag och det var sista gången före jul. Hundarna blir så överladdade därinne, så det går så lätt helt över i bus. Daffy kommer nog att få börja med något nytt efter nyår, nämligen rallylydnad som är på vär att bli en officiell gren. Inte bara nytt för Daffy, utan även för mig.

     Får jag lov att presentera en Daffyson, nämligen Wood and Water Mysiga Mito, 10 månader ung på torsdag. Visst är han en kopia av sin far!

Är man svensk och Sverige gjort något bra så är det ju "vi" inom sporten. I det här fallet gäller det lydnad och svenska laget vann nordiska i Norge. Härligt! Men, konurrensen är stor från de övriga Nordiska länderna. Lillemor och Krollie gjorde ännu en fantastisk prestation med att komma 5:a,  endast 7,5p efter ettan. GRATTIS!

     Äntligen kan jag presentera adressen till SM-hemsidan för Lydnads- och Agility SM 2010. Den är ännu lite tunn, men mer kommer. Här är adressen och välkomna in!   

http://www.sbk-sm.se/lydnad-agilty.2010

     För övrigt är det grått och trist. Jag har kläder för de flesta väderlekar, men inte mot mörker. Det är ju mer eller mindre mörkt dygnet runt numera och p.g.a detta blir det inte heller många skogsbeök och jagar gör de också. Men vi hänger i och tränar så gott det går. Vår plan ute vid klubben är fortfarande helt OK. Vad skönt att det ordnade sig med den. Förra hösten och även i våras var den ju plaskblöt så det stänkte upp i ansiktet när man gick på den. Nu är den riktigt bra som sagt var.

     Igår var det ridhusträning igen, kl åtta på morgonen, Okristligt tidigt, men man känner sig väldigt nöjd när klockan ar tio och hundarna fått sitt. Madde och Svea kom igår också och det funkade bra för dem. Hundarna blir lite överladdade i ridhuset för det är ju så spännande.

Tidigt i morse bar det av till vårt nya, stora, fina ridhus för träning. Hundarna får vara där mellan 8 och 10 på söndagsmorgnarna, så hästarna får lite sovmorgon då. Madde och Svea mötte upp vid åttasnåret och vi hade hela ridhuset för oss själva i en hel timme. Jag började tro att jag tagit fel på datum, men vid nio dök fler lydnadsekipage upp. Agilityfolket var visst på tävling.

     Jag körde med Dino först och det där med ridhus är ju jättekul. Började med lite Fritt följ och det gick bättre än vanligt. Har börjat träna position med klicker och nu verkar det som det gett lite resultat. Krypet fungerade mindre bra, det gick i 120 knyck ungefär. Apporteringarna gick inte alls. Det blev bara bus i sågspånen. Saktadelen på framåtsändandeet gick dåligt först, men mot slutet (utnötningsmetoden) gick det bättre. Jag hade ju "fula gubben" med mig idag. Fast det blev trevligare när Madde belv "snälla tanten" i stället. En uppskrivad Daffy gjorde några lydnadsmoment också. Svea börjar bli riktigt duktig och behärskar både klass 1- och appellmomenten riktigt skapligt. Hon var ju lite överladdad idag hon också.

     Efter ridhuset gav vi oss ut i regnet och släppte lös vilddjuren vilket var behövligt. Körde apportering med Daffy o Svea och Dino fick göra ett uppletande. Svea är ju lite lustig med att hon klart föredrar vilt framför dummies för Daffy är ju fullstäningt dummygalen. Efter 3 timmar var både vi och hundarna ganska möra och blöta.

Här ovan ser vi världens bästa kompisar och året är 1990. Vad fantastiskt det är att kunna scanna in dessa gamla bilder. Goldenhunden är min Baloo (Winifreds Fred Flinta, efter Pickups Davy) och Tollaren är Gunillas Ciiff (Petrinidalens Cliff Clifton). Baloo är tre år på bilden och Cliff är endast ett. Vilken kraftfull tollarkille han var Cliffen! Baloo och Cliff var våra första tävlingshundar, så oj oj oj vilka misstag man gjorde! Men, båda killarna här ovan blev faktiskt Lydnadschampions. Baloo är släkt med Daffy på så sätt att Daffy är Baloos brorsas barnbarn. Baloo blev 15,5 år gammal och Cliff blev också gammal, men jag kommer inte ihåg hur gammal.

     Det sägs att vi haft en soltimme i november i Värmland, så det är inte konstigt att man alltid tycker det är mörkt och dystert. Försöker i alla fall att träna någon gång i veckan, men det är svårt att mobilisera kraft. Dinos framåtsändande eller rättare sagt saktagående går inte speciellt bra. Det krävs egentligen en medhjälpare om "fula gubben" metoden ska fungera. Om jag ska ha godis på pinnarna måste jag ha lina på Dino eftersom han är så ouppfostrad att han tar godiset utan tillstånd. Jag får väl lära honom "varsågod". Wish me Good Luck!

P.S. Ursäkta Ni som skrev kommentarer till förra inlägget. Jag hade visst glömt att avmarkera rutan att jag skulle godkänna alla kommentarer.

Jag var med Gunilla som publik ännu en gång, fast nu i Mariestad. Väldigt härligt att bara vara med som publik och prata med folk, kolla på hundar och fika.

     Lillemor o Krollie vann dagens elittävling på 313p och Gunilla och Kiwi kom tvåa på 297,5p. Vilka fantastiska hundar. Systrarna är 10.5 år och still going strongi. Krollie är ju fortfarande med i landslaget och ska snart tävla NM, som går i Norge i år. Lycka till !

     Det var 11 eilthundar och inte mindre än fyra Golden, bl.a. en från Poetry och två kulllsyskon från Wynntorps. Verkligen trevliga hundar! Goldenhunden från Poetrys och matte Katarina från Torsby blev SLCH igår. (Hon trodde Poetrys första). Grattis! Det visade sig att Wynntorpshundarna från Uddevalla var lite kusiner till DAffy för de har alla samma mormor. Vlka pigga och glade hundar! Tiken,Wynntorps Cordelia  och matte Marika har ju redan varit med i SM så det ekipaget kände jag ju igen.

     Nästa stora hundhändelse för mig blir Stora Stockholm den 12 dec. Vi hörs!