Idag gjorde (eller rättare sagt påbörjade) Daffy sitt sista prov i Öppen klass. Vi bröt. Han klarar helt enkelt inte provsituationen. Han blir totalt överladdad av skott, vilt, folk och hundar. Han sitter och skakar och hjärnan träder ur funktion, men inte nosen.

     Vi var i Vingåker, ja så heter provet fast det går tre mil ifrån Vingåker, åt fel håll givetvis. Vi skulle gå ut som sista par, så vid hade gott om förberedelsetid. Redan i par ett var det en skendräktig tik som sprang och skvätte lite varstans, så jag fasade för vad som kunde hända när det blev vår tur. Provet var i ett trevligt vattenområde och allt så bra ut förutom dirigeringarna. Landdirigeringen gick över ett dike och en parkeringsplats där det sprang folk o hundar och vattendirigeringen var jättelång och den låg vid en liten ö snett bakom en stor ö (lämpligt för elitklass), men söket och markeringaran såg OK ut.

     Vi hade tränat lite och badat före start. Han var lyörd och lyssande på mina signaler. Det var potthett och solen sken och vi satt och coolade ner i skuggan en bra stund innan. Daffy är inte en sådan hund som man peppar utan man coolar ner honom i stället. Det blir vår tur och när domarn har hälsat blir Daffy som förbytt. Han hör mig knappt. Vi fick börja med landdirigeringen och den spikade han på andra försöket, men markeringarna fick jag mer eller mindre dirigera honom till. Han som brukar spika markeringarna, men är inte hjärnan med så... dags för sök. Den andra hunden börjar. Sen är det Daffys tur och han kommer in tom... Daffy kommer aldrig in tom... Vid nästa försök kommer han in med Kalle kanin och sen är det kört. Då fastnar han med nosen där brudarna suttit och glömmer helt bort att arbeta. Det är där vi bryter. Han har aldrig gjort något sådant på uppletandet i brukset, inte en enda gång på de 11 Elittävlingar han har gjort. Nu är det andra gången det händer på jaktprov...

     Detta är ju något som inte går att träna på om inte någon vill anordna ett låtsasprov varje vecka med skytt, vilt och väldoftande tikar, så därför lägger vi ner denna verksamhet nu. Träna kan vi givetvis göra, men något mer prov kan vi glömma. Hur ska jag kunna träna bort att han sitter och skakar och tappar hörseln?

     Här nedan finns en härlig hoppserie med Dino. Gunilla har tagit bilderna.