Nu är lilla Svea här hos oss och hon sköter sig alldeles utmärkt. Dino försöker mobba henne lite, men hon bryr sig inte. Nu har jag också varit ute och gått med tre hundar i koppel, men det är väl inget jag direkt längtar efter. Två är fullt tillräckligt.

     Näg Madde kom med Svea i torsdags hade vi bestämt oss för vattenapportering och vad hönde? Jo, det började åska och spöregna, så vi fick vänta en bra stund i bilen innan vi tog oss ut. Men, vi hann med lite apportering i alla fall. Daffy tyckte det var helt underbart att få simma igen! Det tyckte förresten Svea och Dino också.

     Svea stal precis min frukostmacka medan jag hämtade en kopp kaffe. Jag har uppenbarligen glömt hur det är att ha en 2-åring i huset.

     Igår morse tog vi bilen ut i skogen eftersom jag vägrade gå med tre hundar i koppel  och på eftermiddagen träffade vi Annelie, Jack och Micka för spårning i Sättraskogarna. Konstigt nog så gav sig regnet och det blev riktigt bra spårväder. Jag lade spår åt Annelies hundar och hon lade ett ganska långt till Dino och ett typ appellspår till Svea. En av fördelarna (nackdelarna?) att spåra med Annelie är att hon inte tar någon större hänsyn till terrängen utan går framåt hur det än ser ut, d.v.s här får jag spår jag aldrig lägger själv. Dino fixade upptaget bra och missade 1 pinne, så jag är jättenöjd med hans arbete. Men, jag svor och fräste efter att ha plurrat med ena stöveln och trasslat med linan otaliga gånger, men man glömmer så lätt. Svea gjorde ett kanonspår, spårade lugnt och sansat och kom till mig med samtliga pinnar. Duktig tjej! Hon är väl sin fars dotter!

     Det blir lugnt med tävlandet framöver för igår kom PM från Hällefors och där står vi som 18:e reserv. Nu får vi vänta till hösten. Vi hörs!